Ladda ner som PDF

Källa: Tafsir Surat al-Masad ur boken Taysir al-Ali al-Qadir– en sammanfattning av Ibn Kathirs tafsir, känd som Mukhtasar Tafsir Ibn Kathir. Författad av Muhammad Nasib al-Rifaʿi (död år 1412 e.H.).

al-al-Bukhari återberättade från Ibn Abbas:
”Profeten ﷺ gick ut till al-Bathaʾ, steg upp på berget och ropade: ’Ya sabahah!’ (ett rop som användes för att varna folket). Quraysh samlades kring honom. Han sade: ’Om jag berättade för er att fienden kommer att anfalla er på morgonen eller kvällen, skulle ni tro mig?’ De sade: ’Ja.’ Han sade: ’Jag är en varnare för er inför ett hårt straff.’

Då sade Abu Lahab: ’Är det därför du samlat oss? Må du förgås!’ Då uppenbarade Gud: ﴿ تَبَّتْ يَدَا أَبِي لَهَبٍ وَتَبَّ ﴾ (”Förgås må Abu Lahabs händer, och han har förgåtts”).

I en annan återgivning: Abu Lahab reste sig, skakade sina händer och sade: ’Må du förgås hela dagen! Är det därför du samlat oss?’ Då uppenbarade Gud: ﴿ تَبَّتْ يَدَا أَبِي لَهَبٍ وَتَبَّ ﴾.

Den första frasen är en förbannelse över honom, den andra en bekräftelse på hans undergång. Abu Lahab var en av Profetens farbröder. Hans namn var Abd al-Ozza ibn Abd al-Muttalib. Han var mycket fientlig mot Profeten ﷺ, hatade honom och förlöjligade hans religion.

Imam Ahmad återberättade från Abu al-Zinad att en man vid namn Rabiʿa ibn Abbad från Banu al-Dil (som levde i hedendom men senare blev muslim) sade:
”Jag såg Profeten ﷺ i hedendomens tid på marknaden Dhu al-Majaz. Han sade: ’Människor, säg: La ilaha illa Allah, så får ni framgång.’ Folket samlades kring honom. Bakom honom stod en man med ljus hy, snedögd, med två flätor, som sade: ’Han är en lögnare, en avfälling.’ Han följde Profeten vart han gick. Jag frågade: ’Vem är det?’ De sade: ’Hans farbror Abu Lahab.’”

Muhammad ibn Ishaq återberättade från Rabiʿa ibn Abbad:
”Jag var med min far, en ung man, och såg Profeten ﷺ gå till stammarna och säga: ’O ni söner av den och den, jag är Guds Sändebud till er. Jag befaller er att dyrka Gud och inte sätta något vid Hans sida, att tro på mig och skydda mig så att jag kan framföra det Gud sänt mig med.’ När han avslutat sin predikan sade den andre bakom honom: ’O ni söner av den och den, denne man vill att ni ska överge al-Lat och al-Ozza och era bundsförvanter bland djinnerna för att följa hans villfarelse och nyhet. Lyssna inte på honom och följ honom inte.’ Jag frågade min far: ’Vem är det?’ Han sade: ’Hans farbror Abu Lahab.’”

Guds ord: ﴿ تَبَّتْ يَدَا أَبِي لَهَبٍ ﴾ betyder: hans händer har förlorat, hans gärningar har misslyckats.
﴿ وَتَبَّ ﴾ betyder: hans undergång är ett faktum.

﴿ مَا أَغْنَى عَنْهُ مَالُهُ وَمَا كَسَبَ ﴾ – Ibn Abbas sade: ”wa-ma kasab betyder hans barn.” Det berättas att när Profeten ﷺ kallade sitt folk till tro, sade Abu Lahab: ”Om det min brorson säger är sant, ska jag friköpa mig på Domedagen från straffet med mitt rikedom och mina barn.” Då uppenbarade Gud: ﴿ مَا أَغْنَى عَنْهُ مَالُهُ وَمَا كَسَبَ ﴾.

﴿ سَيَصْلَى نَارًا ذَاتَ لَهَبٍ ﴾ – det vill säga en eld med gnistor, lågor och stark förbränning.

﴿ وَامْرَأَتُهُ حَمَّالَةَ الْحَطَبِ ﴾ – hans hustru var en av Qurayshs förnämsta kvinnor, kallad Umm Jamil (Arwa bint Harb ibn Umayya), syster till Abu Sufyan. Hon hjälpte sin man i hans otro och fiendskap. Därför ska hon på Domedagen vara hans medhjälpare i straffet i helvetet.

﴿ فِي جِيدِهَا حَبْلٌ مِّن مَّسَدٍ ﴾ – hon bar ved för att kasta på sin man så att hans straff ökade.

  • Mujahid sade: av helvetets eld.
  • Mujahid och ʿIkrima sade: hon gick omkring med skvaller.
  • Ibn Abbas och al-Ḍahhak sade: hon lade ut törne på Profetens väg.
  • Saʿid ibn al-Musayyib sade: hon hade en dyrbar halskedja och sade: ”Jag ska använda den i fiendskap mot Muhammad.” Gud ersatte den med ett rep av eld runt hennes hals.
  • Al-Jawhari sade: al-masad är palmfiber eller rep av löv.
  • Mujahid sade: det är en järnkrage.

Ibn Abi Hatim återberättade från Asmaʾ bint Abi Bakr:
När versen ﴿ تَبَّتْ يَدَا أَبِي لَهَبٍ وَتَبَّ ﴾ uppenbarades, kom den enögda Umm Jamil med ett skrik, hållande en sten, och sade:
”Vi hatar den förtalade, vi avskyr hans religion, vi trotsar hans befallning.”

Profeten ﷺ satt i moskén med Abu Bakr. Abu Bakr sade: ”Guds Sändebud, hon kommer, jag fruktar att hon ser dig.” Profeten ﷺ sade: ”Hon kommer inte att se mig.” Han reciterade ur Koranen och skyddades, som Gud säger: ﴿ När du reciterar Koranen sätter Vi mellan dig och dem som inte tror på det kommande livet ett dolt skynke ﴾ (al-Israʾ 17:45).

Hon gick fram till Abu Bakr men såg inte Profeten ﷺ. Hon sade: ”Abu Bakr, jag har hört att din vän har smädat mig.” Han svarade: ”Nej, vid detta hus’ Herre, han har inte smädat dig.” Hon gick därifrån och sade: ”Quraysh vet att jag är sin hövdings dotter.”

Senare snubblade Umm Jamil i sin mantel när hon gick runt Kaʿba och sade: ”Må den förtalade gå under.”

Lärda sade: Denna sura är en tydlig mirakel och ett klart bevis på Profetens profets skap Nubuwwa. Sedan Gud uppenbarade orden: ﴿ سَيَصْلَى نَارًا ذَاتَ لَهَبٍ * وَامْرَأَتُهُ حَمَّالَةَ الْحَطَبِ * فِي جِيدِهَا حَبْلٌ مِّن مَّسَدٍ ﴾, förkunnade Han deras olycka och otro. Ingen av dem fick möjlighet att tro, varken öppet eller i hemlighet, varken i hjärtat eller i handling. Detta är ett av de starkaste och klaraste bevisen på Profetens sanning.

KORANEN & SUNNAH