KORANENS BUDSKAP KAPITEL 75

av

SURAH al-Qiyama

Kapitelnamn: Surat al-Qiyamah vilket betyder ”Uppståndelsen”.
Den består av 40 verser och uppenbarades i Mekka.

Kapitlet inleds med eden vid uppståndelsens dag och människans själ som förebrår sig själv (al-nafs al-lawwamah). Det betonar att människan inte kan undkomma sin Herre och att uppståndelsen är verklig. Suran beskriver scener från domens dag: blickar som förskräcks, månen som förmörkas och solen och månen som förenas. Människan påminns om att hon inte kan fly undan och att hennes handlingar kommer att avslöjas. Den framhäver också Koranens bevarande i profetens hjärta och att det är Gud som ansvarar för dess samling och recitation. Avslutningen kontrasterar de som älskar det jordiska livet med de som förbereder sig för det eviga, och påminner om att Gud ensam avgör människans slutliga öde.


I GUDS DEN NÅDERIKES DEN BARMHÄRTIGES NAMN

Jag kallar till vittne Uppståndelsens dag! (1)
Jag kallar till vittne den anklagande [rösten] i människans [inre]! (2)
Tror människan att Vi inte förmår sätta samman hennes ben på nytt (3)
Visst förmår Vi det! Vi förmår [till och med] återställa hennes fingerspetsar [i deras forna skick]! (4)
Men människan vill fortsätta att leva sitt syndiga liv (5)
och hon frågar [misstroget]: ”Och denna Uppståndelsens dag, när kommer den?” (6)
[Den Dag] då blickarna grumlas av fruktan (7)
och månen mister sitt sken (8)
och solen och månen förenas – (9)
den Dagen skall människan ropa: ”Vart skall jag fly?” (10)
Men då finns ingen trygg plats dit du kan fly! (11)
Den Dagen [är du tillbaka hos] din Herre – målet för din färd! (12)
Den Dagen skall människan förstå vad hon gjorde och vad hon underlät; (13)
ja, hon skall se sig själv [sådan hon var], (14)
även om hon söker ursäkter [för sina fel]. (15)
SKYNDA inte på din tunga [när du vill återge uppenbarelsens ord] för att snabbt få fram allt! (16)
Det ankommer på Oss att samla [allt i ditt hjärta] och [att vaka över] läsningen. (17)
När Vi läser den [för dig Muhammad], följ då uppmärksamt med i läsningen; (18)
sedan är det Vår sak att göra dess mening klar. (19)
NEJ! Ni [människor] älskar detta liv och dess flyktiga glädjeämnen (20)
[till den grad att] ni skjuter tankarna på evigheten åt sidan! (21)
Den Dagen skall [någras] ansikten lysas upp av glädje – (22)
de får skåda sin Herre – (23)
medan mörka skuggor kommer att skymma [andras] ansikten – (24)
de grubblar över det lidande som väntar dem. (25)
NEJ! När [den döende] är nära att utandas sin sista suck (26)
och de [anhöriga] frågar: ”Vem har det botemedel [som kan rädda honom]?” (27)
och han själv tänker att avskedets stund är inne (28)
och vånda läggs till vånda. (29)
Då återstår [bara] den sista färden till din Herre! (30)
Men [denne man] hade ingen tro och han bad inte. (31)
[När sanningen kom] förnekade han den och vände den ryggen; (32)
och sedan gick han, högfärdig och självbelåten, tillbaka till de sina. (33)
[Ditt slut] är nära [eländige förnekare]! (34)
Ja, [ditt slut] är nära! (35)
TROR människan att hon skall lämnas i fred att göra som hon vill utan att ställas till svars (36)
Var hon inte en droppe sädesvätska, utgjuten [i ett kvinnligt sköte], (37)
och blev därefter en grodd som satte sig fast – och som Han sedan skapade och formade till människa i enlighet med den uppgift som skulle bli hennes (38)
och skapade av detta de två könen, det manliga och det kvinnliga (39)
Skulle då denne [Skapare] inte ha makt att uppväcka de döda till nytt liv? (40)

KORANEN & SUNNAH