60. al‑Mumtahanah

av

Namn

Suran har fått sitt namn från vers 10, där det föreskrivs att kvinnor som utvandrar till den islamiska staten och säger sig vara troende ska prövas. Därav namnet al‑Mumtahanah. Ordet kan uttalas både mumtahinah och mumtahanah: i det första fallet betyder det ”den prövande suran”, i det andra ”den kvinna som prövas”.

Uppenbarelse perioden

Suran behandlar två historiskt välkända händelser.

Den första gäller Hatib ibn Abi Baltaʿah, som strax före erövringen av Makkah skickade ett hemligt brev till Quraysh för att informera dem om Profetens (må Allahs frid vara över honom) militära plan.

Den andra gäller de muslimska kvinnor som började utvandra från Makkah till Madinah efter vapenvilan i Hudaybiyyah. Frågan uppstod då om dessa kvinnor skulle återlämnas till de icke‑troende, på samma sätt som muslimska män enligt avtalet.

Dessa två händelser visar tydligt att suran uppenbarades mellan Hudaybiyyah och erövringen av Makkah.

Dessutom nämns i slutet av suran vad Profeten skulle låta kvinnorna lova när de kom för att avlägga trohetseden. Även detta tyder på att uppenbarelsen kom före erövringen, eftersom många Quraysh‑kvinnor skulle komma att anta islam efteråt och behöva avlägga eden kollektivt.

Tema och ämnen

Suran består av tre huvuddelar:

1. Del ett: vers 1–9 (samt vers 13)

Den första delen behandlar fallet med Hatib ibn Abi Baltaʿah, som försökte avslöja en militär hemlighet för fienden för att skydda sin familj. Om hans handling inte hade stoppats i tid skulle det ha lett till blodspillan vid erövringen av Makkah, kostat muslimerna många liv, berövat Quraysh‑ledare som senare skulle tjäna islam, och förstört möjligheten till en fredlig erövring.

Genom att varna kraftfullt för detta lär Allah de troende att ingen, under några omständigheter, får knyta kärleksfulla eller lojala band till dem som aktivt bekämpar islam. En troende får inte bidra med något som kan gynna fienden i konflikten mellan tro och otro.

Samtidigt klargörs att det inte finns något fel i att behandla icke‑troende rättvist och vänligt, så länge de inte bedriver fientlighet eller förföljelse mot muslimer.

2. Del två: vers 10–11

Här löses ett socialt och juridiskt problem som var mycket känsligt vid tiden.

Det fanns muslimska kvinnor i Makkah vars män var avgudadyrkare, men som lyckades utvandra till Madinah. Det fanns också muslimska män i Madinah vars fruar var kvar i Makkah som icke‑troende.

Frågan var om äktenskapen fortfarande gällde.

Allah fastställde att en muslimsk kvinna inte får vara gift med en icke‑troende man, och att en muslimsk man inte får vara gift med en icke‑troende kvinna.

Detta beslut fick viktiga rättsliga följder, som suran sedan bygger vidare på.

3. Del tre: vers 12

I den sista delen instrueras Profeten (må Allahs frid vara över honom) att låta kvinnorna som antar islam lova att avstå från de stora synder som var vanliga bland kvinnor i det förislamiska samhället, och att förbinda sig att följa de goda handlingar och moraliska riktlinjer som Allahs Sändebud föreskriver.

KORANEN & SUNNAH