Ladda ner som PDF

66. at‑Tahrim

Namn

Suran har fått sitt namn från uttrycket lima tuharrimu i den första versen. Det är inte en titel som sammanfattar hela surans ämne, utan markerar att den behandlar en händelse där något tillåtet gjordes förbjudet (tahrim).

Uppenbarelseperiod

De hadith‑berättelser som nämner händelsen bakom denna sura nämner två av Profetens (må Allahs frid vara över honom) hustrur: Hafsah bint Omar och Mariyah al‑Qibtiyyah.

Hafsah var redan hustru till Profeten vid tiden efter Khaybars erövring, och Khaybar intogs enhälligt rapporterat år 7 efter hijrah. Mariyah hade skickats som gåva av Muqawqis, Egyptens härskare, också år 7, och hon födde Profeten hans son Ibrahim i Dhu al‑Hijjah år 8.

Dessa historiska uppgifter gör det mycket sannolikt att suran uppenbarades någon gång under år 7 eller 8 efter hijrah.

Tema och innehåll

Detta är en mycket betydelsefull sura, eftersom den belyser flera viktiga principer genom en händelse som rör Profetens hushåll.

1. Endast Allah bestämmer vad som är tillåtet och förbjudet

Rätten att fastställa gränserna för halal och haram tillhör uteslutande Allah. Inte ens Profeten kan av egen vilja förklara något förbjudet som Allah gjort tillåtet. Han kan endast göra det om Allah uppenbarar det för honom — antingen genom Koranen eller genom särskild inspiration.

2. En Profets handlingar får rättslig betydelse

En liten händelse i en vanlig människas liv är obetydlig, men när den sker i en Profets liv får den status av vägledning och lag. Därför hålls Profeternas liv under ständig gudomlig tillsyn, så att inget de gör — inte ens det minsta — avviker från Guds vilja. Om något sker som inte är i full överensstämmelse med den gudomliga avsikten korrigeras det omedelbart.

Detta säkerställer att islamisk lag och Profetens föredöme når umman i fullkomlig renhet.

3. Korrigeringen av Profeten är ett bevis på hans fullständiga tillförlitlighet

När Profeten tillrättavisades i en mindre fråga — och denna tillrättavisning dessutom bevarades i Koranen — ger det de troende full trygghet. Det visar att allt i Profetens liv som inte kritiserats eller korrigerats av Allah är helt i linje med Guds vilja. Därför kan muslimer följa hans exempel med fullständig tillit.

4. Koranens öppenhet om Profetens och hans hustrurs misstag lär oss rätt balans i vördnad

Suran berättar öppet att Profeten en gång gjorde något till förbjudet för sig själv för att behaga sina hustrur, och att Allah tillrättavisade honom. Den berättar också att Allah tillrättavisade just de hustrur som Han själv kallat ”de troendes mödrar”.

Detta nämns inte för att förminska deras värde — ingen muslim har någonsin tappat respekten för dem efter att ha läst denna sura — utan för att lära umman hur man vördar sina stora personligheter på rätt sätt:

  • Profeten är en människa, inte en gud.
  • Han är inte felfri av egen natur, utan därför att Allah inte låter hans fel förbli okorrigerade.
  • Hans liv är därför en fullständig och ren vägledning.
  • Hans hustrur och följeslagare är också människor som kan begå misstag.
  • Deras höga rang beror på den fostran och vägledning de fick av Allah och Hans Sändebud — inte på inneboende ofelbarhet.

Koranen korrigerar därför deras misstag öppet, så att muslimer inte faller i överdriven vördnad som förvandlar människor till något mer än människor.

Koranen ger flera exempel på detta. I Surah Al ʿImran, i samband med Uhud, säger Allah till följeslagarna:

”Allah uppfyllde sitt löfte till er: i början av striden var det ni som dödade dem med Allahs tillåtelse, tills ni tappade modet, började tvista om ordern och trotsade ledaren. Ni ville ha det ni såg framför er (bytet). Bland er fanns de som ville ha denna värld och de som ville ha det kommande livet. Sedan lät Allah er vika tillbaka för att pröva er, men Han förlät er ändå, för Allah är nådig mot de troende.” (3:152)

Detta är ett exempel på hur Koranen öppet korrigerar även de bästa av människor — inte för att förminska dem, utan för att vägleda umman till en balanserad syn på sina förebilder.

I Surah an‑Nur, i samband med anklagelsen mot Aʾishah, tillrättavisades följeslagarna med orden att de, när de hörde ryktet, borde ha haft en god tanke om sig själva och sagt: ”Detta är en uppenbar lögn.” Om det inte hade varit för Allahs nåd och barmhärtighet skulle ett smärtsamt straff ha drabbat dem på grund av att de spred detta rykte. De hade fört lögnen vidare från mun till mun utan kunskap, och betraktat den som något obetydligt, trots att det var en allvarlig synd inför Allah. De uppmanades att aldrig upprepa något liknande om de verkligen var troende.

I Surah al‑Ahzab riktas ett tilltal till Profetens hustrur: om de önskade världsliga prydnader och bekvämligheter kunde Profeten ge dem detta och sedan skilja sig från dem på ett värdigt sätt. Men om de sökte Allah, Hans Sändebud och det kommande livet, då hade Allah förberett en stor belöning för dem som gjorde gott.

I Surah al‑Jumuʿah påmindes följeslagarna om hur de, när de såg en handelskaravan och underhållning, lämnade Profeten stående mitt i predikan. De fick höra att det som finns hos Allah är bättre än både handel och nöjen, och att Allah är den bästa av försörjare.

I Surah al‑Mumtahinah tillrättavisades Hatib ibn Abi Baltaʿah — en av dem som kämpat vid Badr — mycket strängt för att han i hemlighet skickat information till Quraysh om Profetens planerade marsch mot Makkah.

Alla dessa exempel finns i Koranen själv — samma Koran där Allah lovordar följeslagarna och Profetens hustrur, och där Han förklarar att Han är nöjd med dem och de med Honom.

Det är just denna balanserade undervisning om vördnad som räddade muslimerna från att falla i persondyrkan, så som judar och kristna gjorde. Därför har de stora lärda inom hadith, tafsir och historia inte tvekat att nämna både följeslagarnas och de ädla hustrurnas förtjänster och deras mänskliga misstag. De förstod gränserna för vördnad bättre än många som i dag påstår sig försvara de äldres ära.

Rättvisa inför Allah

En annan central läxa i denna sura är att Allahs religion är fullkomligt rättvis. Varje människa får exakt vad hon förtjänar genom sin tro och sina handlingar. Ingen relation — inte ens med de mest rättfärdiga — kan rädda någon som själv saknar tro och goda gärningar. Och ingen relation med en ond människa kan skada den som själv är rättfärdig.

För att illustrera detta nämns tre kvinnor som exempel, särskilt riktade till Profetens hustrur:

1. Profeterna Nuhs och Luts hustrur

De hade kunnat nå samma rang som Profetens hustrur om de hade trott och stött sina män. Men eftersom de var otroende hjälpte det dem inte att vara gifta med profeter — de gick förlorade.

2. Faraos hustru

Trots att hon var gift med en av de värsta tyrannerna valde hon tro och rättfärdighet. Hennes äktenskap med en förnekare skadade henne inte, och Allah gjorde henne till en av Paradisets invånare.

3. Maryam (Maria)

Hon upphöjdes till den högsta ställningen bland Paradisets kvinnor eftersom hon accepterade den svåra prövning som Allah lade på henne — att bli gravid mirakulöst utan att vara gift, och att bära konsekvenserna av detta i lydnad och tro. Ingen annan kvinna har prövats på detta sätt. När hon underkastade sig Allahs beslut upphöjde Han henne till titeln Sayyidatu n‑nisaʾ fi al‑Jannah — ”Paradisets främsta kvinna”.

Profetens kunskap genom uppenbarelse utöver Koranen

Suran lär oss också att Profeten inte bara fick den uppenbarelse som finns nedtecknad i Koranen. Han fick även annan gudomlig information som inte finns i Koranens text.

Beviset är vers 3 i denna sura. Där berättas att Profeten anförtrodde en av sina hustrur en hemlighet, som hon sedan avslöjade för en annan. Allah informerade Profeten om detta. När han tillrättavisade henne frågade hon: ”Vem har berättat detta för dig?” Han svarade: ”Han som vet allt och är Allvetande.”

Men det finns ingen vers i Koranen som ordagrant återger denna händelse. Detta visar tydligt att Profeten mottog uppenbarelse även utanför Koranens text — vilket motbevisar dem som förnekar hadith och hävdar att Profeten inte fick någon annan uppenbarelse än Koranen.

10 Senaste inlägg:

Kategorier:

Biblioteket (24) Blandat (1580) Bönen (21) Bönetider (95) Familj (3) Koranen (859) KORANENS BUDSKAP (115) Sunnah (1516) Tawhid (5)

Etiketter:

40-Nawawi al-Albani al-Bukhari al-Husari al-Koran al-Othaymin al-Sunnah Ali ibn Abi Taleb as-Salat as-Sawm as-Sunnah Aʿlam al-Sunna al-Manshūra BÖNEN Bön Bönetider Dajjal det förflutna det nästkommande De utvalda De ödmjukas bön DJJAL Enkel förklaring FASTAN fasta och hälsa fredagspredikan Följeslagare Hadith Hadither Hajj Halal Haram Historia ibn al-Qayyim Ibn Baz Ibn Majah iftar Imam Muslim islam islamic islamister Islams historia iʿjaz al-Qurʾan KAPITEL 1 KAPITEL 2 KAPITEL 3 KAPITEL 4 KAPITEL 5 KAPITEL 21 KAPITEL 23 KAPITEL 24 KAPITEL 87 KAPITEL 88 KAPITEL 91 KAPITEL 99 KAPITEL 100 KAPITEL 101 KAPITEL 102 KAPITEL 103 KAPITEL 105 KAPITEL 106 KAPITEL 107 KAPITEL 108 KAPITEL 109 KAPITEL 110 Kapitel 111 KAPITEL 112 KAPITEL 113 KAPITEL 114 Koran Koranen KORANEN BERÄTTAR Koranen på svenska Koranens budskap Koranvetenskap kvinnan laylat al-qadr Muhammad muslimer Män runtom profeten Omar Othaymin PDF Profeten Profeten sa Profeten sade profetens följare Profetens Sirah RAMADAN Sahaba Sahabah Salah Salat sira Sirah Souhur Sunnah tawhid Tro Vägen till Koranen أعلام السنة المنشورة