61. As‑Saff

Namn

Suran har fått sitt namn från uttrycket yuqatiluna fi sabilihi saffan i vers 4, vilket markerar att detta är suran där ordet saff förekommer.

Uppenbarelse period

Det finns ingen tillförlitlig tradition som anger exakt när suran uppenbarades, men en genomgång av dess innehåll visar att den troligen kom ned strax efter slaget vid Uhud. Mellan raderna framträder nämligen en tydlig beskrivning av de omständigheter som rådde under just den tiden.

Tema och innehåll

Suran uppmanar muslimerna till uppriktighet i tron och till att kämpa med sina liv för Allahs sak. Den riktar sig till flera grupper: de svagt troende, de som inträtt i islam med en falsk bekännelse, och de som är uppriktiga i sin tro. Vissa verser talar till de två första grupperna, vissa enbart till hycklarna och andra till de uppriktiga troende. Surans stil gör det tydligt vilken grupp som tilltalas var.

I början varnas de troende med innebörden att Allah verkligen avskyr dem som säger något men gör motsatsen, och att Han älskar dem som kämpar för Sanningens sak, stående som en fast och sammanhållen byggnad mot Allahs fiender.

I verserna 5–7 påminns Profetens gemenskap om att deras attityd gentemot sin budbärare och sin religion inte får likna israeliternas hållning gentemot profeterna Moses och Jesus (frid vare med dem). Trots att de erkände Moses som Guds sändebud förtalade de honom under hela hans livstid, och trots att de såg tydliga tecken genom Jesus förnekade de honom utan tvekan. Därför blev de förhärdade och oförmögna att ta emot gudomlig vägledning — ett tillstånd som ingen annan nation borde efterlikna.

I verserna 8–9 följer en kraftfull proklamation: judar, kristna och hycklare som samarbetar med dem må försöka släcka Allahs ljus, men de kommer aldrig att lyckas. Ljuset kommer att fullkomnas och spridas över världen, och den religion som Allahs sanna sändebud har fört fram kommer att segra över alla andra, hur mycket hedningarna och polyteisterna än må avsky det.

I verserna 10–13 får de troende veta att vägen till framgång, både i detta liv och i det kommande, endast är en: att tro uppriktigt på Allah och Hans Sändebud och att kämpa med sina liv och sin rikedom i Allahs väg. Som belöning lovas de räddning från Allahs straff, förlåtelse för sina synder, det eviga paradiset och dessutom Allahs välbehag, hjälp och seger i detta liv.

Avslutningsvis uppmanas de troende att, liksom profeten Jesu lärjungar stödde honom i Allahs sak, själva bli ”Allahs hjälpare”, så att de får samma välbehag och godkännande från Allah som de troende före dem fick när de stod emot de icke‑troende.


KORANEN & SUNNAH