TAFSIR AV Kapitel 87, al-A‘la ~ Den Högste

Kapitel 87 – al-A‘la: Den Högste som skapar och vägleder

Kapitel 87, al-A‘la ~ Den Högste

Beskrivning:
Detta kapitel berättar att Gud är den Högste och att det är Han som skapar, formar, bestämmer och vägleder.

Inledning

Profeten Muhammad, må Guds nåd och välsignelser vara över honom, brukade älska detta kapitel i Koranen. Vi vet detta från en kedja av berättelser som går tillbaka till hans vän, kusin och svärson, Ali ibn Abi Talib [Imam Ahmad]. Al-A‘la och det föregående kapitlet At-Tariq reciterades ofta tillsammans av Profeten Muhammad i bönen på fredagar eller under de islamiska högtidsdagarna [Sahih Muslim]. Det är ett kort kapitel med 19 verser, uppenbarat i Mecka, och det för med sig goda nyheter till Profeten Muhammad. Gud kommer att hjälpa honom i hans uppdrag att sprida islams budskap och kommer personligen att ta ansvar för att Profeten Muhammads minne av Koranen inte ska svikta eller hindras på något sätt. Al-A‘la innehåller islams grundläggande principer och bekräftar att dessa har väl etablerade rötter i tidigare uppenbarade budskap.

Verserna 1–3 – Prisa Gud

Kapitlet öppnar med en uppmaning att förhärliga Gud: ”Förhärliga din Herres namn, den Högste.” Namnet på kapitlet Al-A‘la kommer från denna första vers. Att förhärliga betyder att prisa och erkänna Hans allmakt. På bara några ord presenteras två av Guds attribut: Hans Herreskap och Hans Storhet. Det är Han som har skapat och format. Allt som Gud har skapat är väl avvägt och fullkomnat för den roll det ska spela i livet på denna jord. Gud har bestämt och fastställt öden. Varje del av skapelsen får den försörjning den behöver för att uppfylla sitt syfte och leds till det som krävs.

Verserna 4–5 – Bildspråk

Efter förhärligandet av Gud förändras bildspråket till en scen från växternas värld. Gud är den som låter betesmarken skjuta fram och sedan förvandlar den till vissnat gräs. Varje växt har ett syfte, både i sin blomning när den först skjuter upp och i sitt vissnande och döende. Alla tillstånd har ett syfte. Betrakta jordens återhämtningsprocess. Jorden har sin egen självförnyande process; det som är biologiskt dött samlar mineraler för att påbörja processen på nytt.

Verserna 6–7 – Profeten Muhammad kommer inte att glömma

Gud tilltalar Profeten Muhammad och säger att Han kommer att låta honom recitera Koranen och att han (Profeten Muhammad) inte kommer att glömma. Att glömma är en mänsklig egenskap, men Profeten Muhammad behöver inte oroa sig för att memorera uppenbarelserna när de sänds ner till honom. Gud har lovat att Han kommer att ta ansvar och se till att inga uppenbarelser går förlorade. Detta är goda nyheter för Profeten och för muslimer i allmänhet. Dess bevarande är en gåva och en välsignelse från Gud till mänskligheten. Guds beslut grundar sig på Hans ofelbara kunskap om allt.

Verserna 8–9 – ”Vi ska leda dig mot lätthet”

Detta följs snabbt av fler goda nyheter. Gud kommer att underlätta Profeten Muhammads väg. Gud säger: ”Vi ska leda dig mot lätthet.” Detta är antingen vägen till islam, som i grunden är lätt och naturlig, eller vägen till Paradiset, som går genom islam. Universum skapades av Gud med lätthet, det följer sin bestämda väg med lätthet och drar mot sitt slutmål med lätthet. Det är välkänt att Profeten Muhammad under hela sitt liv alltid valde det lättare av de tillåtna alternativen i varje situation [al-Bukhari & Muslim].

Islams religion tar hänsyn till att göra vägen till Paradiset lätt för varje människa som lever i harmoni med universum. Profeten Muhammad får uppmaningen att påminna alla, om påminnelsen kan vara till nytta. Det kommer alltid att finnas, i varje plats och i varje generation, de för vilka varningen är användbar.

Verserna 10–13 – Den Stora Elden

De som lyssnar till Gud kommer att ta till sig påminnelsen, men den kommer att ignoreras av de onda och de kommer att brinna i de eldar som är förberedda för dem. De olyckliga kommer att gå in i den största elden där de varken kommer att dö eller leva. De kommer inte att få dödens vila, och de kommer inte att kunna njuta av sitt nuvarande tillstånd av liv. Den som vänder sig bort och inte lyssnar till varningen måste leva i ständig oro, strävande efter njutningar i detta liv och försöka ignorera påminnelsen om vad som kommer. Den största elden är Helvetets eld och lidandet i den är oändligt.

Verserna 14–17 – Åminnelse och bön

Den som lyssnar till varningen och renar sig själv kommer att bli framgångsrik. Gud uppmanar oss att lyssna till budskapet och rena oss från varje syndig handling. Detta uppnås genom att minnas Gud och be. Gud påpekar den stora skillnaden mellan de två alternativen: lyssna till budskapet och bli räddad, ignorera budskapet och bli olycklig. Sedan påpekar Han orsaken till misslyckande: Ni människor föredrar detta livs njutningar även om Efterlivet är bättre och mer varaktigt.

Verserna 18–19 – En gemensam källa

Kapitlet avslutas med att påpeka att islams budskap inte är nytt. Det går långt tillbaka i tiden. Gud säger att detta är budskapet som gavs i skrifterna till Profeterna Abraham och Moses.

KAPITEL 87