Syften (Maqasid) med Surah 31 Luqman

Sura Luqman är den femtiosjunde suran enligt uppenbarelsens kronologi. Den uppenbarades efter sura as‑Saffat och före sura Saba’. Den är den trettioförsta suran enligt den ‘uthmaniska ordningen i mushafen och består av 34 verser. Al‑Bayhaqi återger i Dala’il an‑Nubuwwa från Ibn ‘Abbas, må Allah vara nöjd med dem båda, att sura Luqman uppenbarades i Mekka. Den är helt mekkansk enligt Ibn ‘Abbas i den mest kända av hans två åsikter, och detta är också majoriteten av mufassirernas ståndpunkt.

Abu Hayyan nämner i sin tafsir anledningen till att suran uppenbarades: ”Quraysh frågade Allahs Sändebud ﷺ om berättelsen om Luqman och hans son — en fråga ställd i trots och som ett test.” Detta stöds av att suran inleds med Allahs ord: {Och bland människorna finns de som köper förströelsens tal} (Luqman: 6).

Dess namn

Suran har fått sitt namn genom att den tillskrivs Luqman, eftersom den innehåller hans berättelse, hans visdom och flera av de råd han gav sin son. Den har inget annat namn och är känd under detta namn bland recitatörer och mufassirer. Det finns ingen autentisk hadith från Profeten ﷺ om namngivningen.

Al‑Maha’imi sade: ”Den fick detta namn eftersom den innehåller hans berättelse, som omfattar visdomens dygd, hemligheten i kunskapen om Allah och Hans egenskaper, fördömandet av avgudadyrkan, befallningen om god moral och goda handlingar, och förbudet mot dåliga egenskaper — vilket utgör de största av Koranens syften.”

Dess dygder

Al‑al-Bukhari och Muslim återger från Ibn ‘Omar, må Allah vara nöjd med dem båda, att Profeten ﷺ sade: ”De fem nycklarna till det osynliga känner ingen utom Allah: {Sannerligen, hos Allah är kunskapen om Timmen, och Han sänder regnet, och Han vet vad som finns i livmödrarna, och ingen själ vet vad den ska förvärva i morgon, och ingen själ vet i vilket land den ska dö} (Luqman: 34).”

An‑Nasa’i och Ibn Majah återger från al‑Bara’, må Allah vara nöjd med honom, att han sade: ”Profeten ﷺ brukade leda oss i zuhr‑bönen, och vi hörde honom recitera vers efter vers från sura Luqman och adh‑Dhariyat.” An‑Nawawi sade: ”Dess kedja är god.”

Surans syften (Maqasid)

Sura Luqman innehåller flera syften, bland annat:

– Att fastställa Koranens visdom

Detta innebär visdomen hos Den som uppenbarat den — i Hans ord och handlingar. Luqmans berättelse, som suran är uppkallad efter, är ett tydligt bevis på detta.

– Att inleda suran med att framhäva Koranens vägledning

För att människor ska veta att den endast innehåller vägledning och uppmaning till gott, och att den inte ägnar sig åt tyranners och vilseleddas historier annat än för att varna för deras tillstånd och deras slut. Surans inledning är därför en förberedelse för Luqmans berättelse.

– Att fördöma dem som hånar Allahs verser

Och dem som följer allt som distraherar från Allahs religion och lydnad.

– Att visa Allahs makt i skapelse, formgivning och försörjning

– Att framhäva Luqmans visdom

Att Allah gav honom visdom och befallde honom att vara tacksam. Suran återger hans råd, som omfattar:

varning mot avgudadyrkan
befallning om godhet mot föräldrar
medvetenhet om Allahs kunskap om det dolda
upprättande av bönen
befallning om det goda och förbud mot det onda
tålamod
varning mot högmod och självgodhet
befallning om ödmjukhet i gång och tal

– Att behandla trosfrågan hos avgudadyrkarna

De hade avvikit från sanningen om att Allah är den ende Skaparen, att Han ensam ska dyrkas, att Hans gåvor ska erkännas, och att man ska tro på det kommande livet med dess exakta räkenskap och rättvisa belöning. Suran uppmanar till att följa det Allah uppenbarat och överge allt annat av traditioner och falska trosuppfattningar.

– Att påminna avgudadyrkarna om bevisen för Allahs enhet

Och om Hans välsignelser över dem, och hur de trots detta vände sig bort och höll fast vid vad deras fäder brukade göra.

– Att klargöra islams särställning

Islam är den sanna religionen. Den som håller fast vid den är vägledd och framgångsrik, och den som vänder sig bort är djupt vilse och lider en tydlig förlust.

– Att trösta Profeten ﷺ

Genom att de troende håller fast vid ”det fasta handtaget”, och att de otrognas otro inte ska göra honom ledsen.

– Att bemöta dem som motsätter sig Koranen

Genom Allahs ord: {Om alla träd på jorden vore pennor och havet, med sju hav som tillägg, vore bläck, skulle Allahs ord inte ta slut} (Luqman: 27). Detta visar att Allahs kunskap är oändlig, Hans vilja obegränsad, och att detta är ett kosmiskt bevis på uppståndelsen och återuppväckelsen.

– Att klargöra att belöningen i det kommande livet är kopplad till tro och otro

– Att beskriva människans natur

När fara drabbar henne vänder hon sig till Allah, men när Han avlägsnar faran finns det de som håller fast vid sitt löfte och de som vänder tillbaka och förnekar Hans gåva.

– Att framhäva vikten av gudsfruktan

På Domedagen gagnar endast det goda man själv gjort. Ingen annans handlingar kan hjälpa en, inte ens de närmaste släktingarnas.

– Att avsluta suran med en varning

Mot Satans kallelse och mot att tro att spåmän känner det osynliga. Det osynliga känner endast Allah.

KORANEN & SUNNAH