KORANENS BUDSKAP KAPITEL 89

av

SURAH al-Fajr

Kapitelnamn: Surat al-Fajr vilket betyder ”Gryningen”.
Den består av 30 verser och uppenbarades i Mekka.

Detta kapitel inleds med eden vid gryningen, de tio nätterna, det jämna och det udda, och natten som drar sig tillbaka. Genom dessa kosmiska tecken betonas Guds makt och människans ansvar. Suran påminner om tidigare folk som förnekade sanningen – som Ad, Thamud och Farao – och hur de straffades för sin arrogans och förtryck. Den kontrasterar människans benägenhet att tolka välsignelser och prövningar felaktigt, och avslutas med en stark uppmaning till själen som funnit ro (al-nafs al-mutmaʾinna): att återvända till sin Herre, nöjd och välbehagad, och gå in i paradiset.


I GUDS DEN NÅDERIKES DEN BARMHÄRTIGES NAMN

VID gryningsljuset (1)
och vid de tio nätterna! (2)
Vid det jämna talet och det udda! (3)
Vid natten, när den viker! (4)
Räcker inte denna försäkran för [att övertyga] den som är begåvad med insikt och förstånd? (5)
HAR DU inte sett hur din Herre gick till väga mot [stammen] Aad? (6)
Och mot Iram, [de tusen] pelarnas [stad], (7)
vars like aldrig har återskapats på jorden (8)
Och mot thamudenerna, som högg ut [sina bostäder] i dalens klippväggar (9)
Och mot [de oräkneliga] tältmasternas Farao? (10)
[Alla] gick de för långt i sitt trots på jorden, (11)
och de störde ordningen och spred överallt sedefördärv, (12)
och därför lät din Herre straffets piska vina över dem. (13)
Din Herre förtröttas sannerligen [inte] i Sin vaksamhet! (14)
MEN vad människan beträffar säger hon, var gång hennes Herre för att pröva henne låter henne nå ära och välstånd: ”Min Herre har hedrat mig [på grund av mina förtjänster].” (15)
Men då Han prövar henne genom att ge henne knappare utkomst, säger hon: ”Min Herre skämmer ut mig.” (16)
Nej, men [se på er själva]! Mot de faderlösa visar ni ingen givmildhet, (17)
och ni uppmanar inte varandra att ge den nödställde att äta, (18)
och ni slukar [andras] arv med glupande aptit. (19)
Och er kärlek till pengar känner inga gränser! (20)
Nej [tag er i akt]! När jordskorpan smulas sönder i stöt efter stöt, (21)
och din Herre visar sig med änglarna i slutna led, (22)
och helvetet görs [synligt], den Dagen skall människan minnas [Våra varningar] – men vad hjälper det henne då att hon minns (23)
[Då] kommer hon att säga: ”Om jag ändå hade tänkt på [att med goda handlingar] förbereda mig för mitt liv [i evigheten]!” (24)
Ingen straffar så hårt som Han den Dagen skall straffa, (25)
och ingen kan fängsla med sådana bojor som Han. (26)
[Då säger Gud till den rättfärdige:] ”Du själ, som har kommit till ro! (27)
Vänd tillbaka till din Herre, tillfredsställd [med Hans gåvor och] omsluten av Hans välbehag! (28)
Stig in med skaran av Mina tjänare! (29)
Stig in i Mitt paradis!” (30)

KORANEN & SUNNAH