Syften (Maqasid) med Surah 56 al‑Waqi‘a

av

Sura al‑Waqi‘a är den femtiosjätte suran enligt den ‘uthmaniska ordningen i mushafen, och den fyrtiosjätte enligt uppenbarelsens kronologi. Den uppenbarades efter sura Ta Ha och före sura ash‑Shu‘ara’. Den är mekkansk, och Ibn ‘Atiyya säger: ”Enligt enhällighet bland de mufassirer vars ord räknas.” Den består av 96 verser.

Dess namn

Suran fick namnet al‑Waqi‘a genom Profeten ﷺ själv. At‑Tirmidhi återger från Ibn ‘Abbas att Abu Bakr sade: ”O Allahs Sändebud, du har blivit gammal.” Han svarade:

”Hud, al‑Waqi‘a, al‑Mursalat, ‘Amma yatasa’alun och Idha ash‑Shamsu Kuwwirat har gjort mig gammal.”

At‑Tirmidhi klassade hadithen som hasan gharib.

Suran bar detta namn redan under sahabas tid. Imam Ahmad återger från Jabir ibn Samura att:

”Profeten ﷺ brukade recitera al‑Waqi‘a och liknande suror i fajr‑bönen.”

Detta är också namnet i mushaf och i sunnahh. Inget annat namn är känt.

Relation till suran före

Sura al‑Waqi‘a överensstämmer med sura ar‑Rahman i att båda beskriver:

  • Domedagen
  • Paradiset
  • Helvetet

Vissa lärda säger: Se hur orden {När den oundvikliga inträffar} (al‑Waqi‘a: 1) ansluter till orden i ar‑Rahman: {När himlen klyvs och blir rosafärgad som smält olja} (55:37)

I ar‑Rahman nämns himlens klyvning, medan al‑Waqi‘a nämner jordens skakning. Surorna kompletterar varandra som om de vore en enda.

Dessutom är ordningen omvänd: I början av al‑Waqi‘a nämns det som står i slutet av ar‑Rahman, och i slutet av al‑Waqi‘a nämns det som står i början av ar‑Rahman.

Ar‑Rahman börjar med Koranen, sedan solen och månen, sedan växtligheten, sedan människan och jinnen, sedan Domedagen, helvetet och paradiset.

Surans syften (Maqasid)

Huvudtemat i sura al‑Waqi‘a är indelningen av människorna på Domedagen — som en följd av prövningen i detta liv — i tre grupper:

1. De troende: ”Högra sidans folk”

Paradiset är deras hem, i olika nivåer — lägre och medelhöga.

2. De otrogna och brottslingarna: ”Vänstra sidans folk”

Helvetet är deras hem, i olika nivåer — från de första till de medelhöga.

3. De främsta, de närmaste (as‑sabiqun al‑muqarrabun)

De välgörande och rättfärdiga som når de högsta nivåerna i Paradisets lycka.

4. (Underförstått) De djupast förhärdade i otro

De som sprider ondska, begår stora brott och kallar till otro — de lägsta nivåerna av helvetet. Dit hör hycklarna, som är i ”den lägsta av eldens nivåer”.

Surans syften i detalj

– Att påminna om Domedagen och dess oundviklighet

– Att ge övertygande argument och bevis för uppståndelsen

Suran riktar sig till dem som förnekar återuppståndelsen och Domedagen, och visar att Koranens nyheter om den är absolut sanning.

– Att vägleda förnuftiga människor att förstå Koranens höga ställning

Koranen innehåller detaljer om Domedagen, belöning och straff.

– Att uppmuntra och varna genom att beskriva belöning och straff

– Att beskriva vad som sker i den jordiska världen vid timmens ankomst

– Att beskriva Paradisets folk och deras njutningar

– Att beskriva Helvetets folk och deras straff

Och att detta är på grund av deras förnekelse av uppståndelsen.

– Att bevisa uppståndelsen genom skapelsens tecken

Suran visar att Allah, som skapat allt från ingenting, kan återskapa människan.

– Att påminna om Allahs gåvor och tecken i skapelsen

Särskilt:

  • växtligheten
  • vattnet
  • elden

Dessa tecken kräver tacksamhet och lovprisning. Den som skapat allt detta kan återuppväcka människan — och återuppväckelsen är lättare än den första skapelsen.

– Att påminna om att döden är fastställd för alla

Och att Allah kan förändra människans form och skapa henne på nytt i en annan gestalt.

– Att bevisa uppståndelsen genom själens uttag

När själen tas från kroppen och ingen kan hindra det, är det ett bevis på att Den som tar den kan återföra den när Han vill.

– Att svära vid Koranens höga rang

Och att tillrättavisa de otrogna för deras otacksamhet och förvrängda hållning — de ersatte tacksamhet med förnekelse.

– Att bekräfta att Koranen är från Allah

Den är en gåva, men de tackade inte utan förnekade dess innehåll.

– Att sammanfatta i slutet vad som tidigare nämnts om de tre grupperna

Och vad som väntar var och en av dem.

– Att avsluta med en uppmaning till den som har ett gott hjärta

Att prisa sin Herre, den Store, som alltid vakar över honom med Sitt herravälde.

KORANEN & SUNNAH