En unik profetia
Med min kristna bakgrund var jag angelägen om att se vilka slags profetior som relaterade till Koranen och Profeten Muhammad, må Guds nåd och välsignelser vara över honom. Jag hade fått lära mig att om en profets profetior inte gick i uppfyllelse, kunde han inte vara en sann profet från Gud.
Det finns ett antal sådana profetior i Koranen, men jag kommer att framhäva endast en av dem—faktiskt har jag redan nämnt en: att Koranen skulle bevaras. (På samma sätt lovade Gud, trots att Profeten hade många motståndare som ville se honom död, att Han skulle skydda Profeten Muhammad tills hans mission var avslutad. Och verkligen, Profeten dog inte förrän Gud hade uppenbarat versen: ”Idag har Jag fullkomnat er religion för er…”)
Jag framhäver denna profetia eftersom den handlade om händelser som helt låg utanför Profetens eller arabernas kontroll.
Det finns en passage i Koranen som lyder:
”Romarriket har blivit besegrat i ett land nära intill. Men de, även efter denna sin nederlag, kommer snart att segra, inom tre till nio år. Hos Gud är beslutet, i det förflutna och i framtiden. På den dagen skall de troende glädjas, med Guds hjälp. Han hjälper den Han vill, och Han är den Mäktige, den Barmhärtige.” (Koranen 30:1–5)
Denna uppenbarelse kom till Profeten vid en tid då muslimerna blev svårt förföljda i Medina. Faktum är att det var omkring samma tid som den första migrationen av muslimer från Mecka till Abessinien—en migration som ägde rum på grund av denna förföljelse. Detta var år 615 e.Kr. Samtidigt blev det bysantinska riket helt övermannat av perserna. Avgudadyrkarna i Mecka identifierade sig med perserna, som var zoroastrier och dyrkade en ljusets gud och en mörkrets gud, medan muslimerna identifierade sig med det kristna Bysans eftersom de trodde på uppenbarelse från Gud, profeter och liknande. Faktum är att kriget mellan det bysantinska riket och perserna har beskrivits som något av ett korståg eftersom många av de kristna heliga platserna förstördes. Därför var Meckas icke-troende mycket glada över det som skedde. Det var i detta sammanhang som denna uppenbarelse kom från Gud.
Även efter att denna uppenbarelse kom fortsatte bysantinerna att förlora mark till perserna. Situationen blev så allvarlig att den bysantinske kejsaren tvingades flytta sin huvudstad från Konstantinopel till Tunis i Nordafrika. Men Gud hade sagt att de skulle segra inom tre till nio år.
Kort sagt, som den brittiske historikern Gibbon skrev: ”Även sju till åtta år efter denna förutsägelse i Koranen var förhållandena sådana att ingen ens kunde föreställa sig att det bysantinska riket någonsin skulle få övertaget över Iran. För att inte tala om att få dominans, ingen kunde hoppas att riket, under dessa omständigheter, ens skulle överleva.” [1]
Men Herakleios inledde sitt motangrepp år 623 e.Kr. från Armenien och år 624 e.Kr. härjade han Irans främsta eldtempel och besegrade perserna. Detta var samma år som slaget vid Badr ägde rum. Efter att muslimerna tvingats fly till Medina och efter att Profeten själv hade migrerat och upprättat en islamisk stat där, fortsatte Meckas icke-troende att förfölja muslimerna och försökte sätta stopp för islam. Den första militära konflikten mellan de två sidorna ägde rum vid slaget vid Badr. Trots att de var kraftigt underbeväpnade och underlägsna i antal, lyckades den lilla gruppen muslimer uppnå en häpnadsväckande seger över Meckas polyteister. Maudoodi skriver: ”Ibn Abbas, Abu Saʿid Khudri, Sufyan Thauri, Suddi och andra har sagt att romarnas seger över iranierna och muslimernas seger vid Badr över polyteisterna ägde rum nästan samtidigt. Muslimerna var därför dubbelt glada. Samma sak stöds av Bysans och Irans historieskrivning. År 624 e.Kr. är året då slaget vid Badr utkämpades och samma år då den bysantinske kejsaren förstörde Zarathustras födelseplats och härjade Irans främsta eldtempel.”[2]
Footnotes:
[1] Gibbon, Decline and Fall of the Roman Empire (New York: Modern Library), Vol. II, p. 788. Quoted from S. Abul A’la Maudodl, The Meaning of the Quran (Lahore, Pakistan: Islamic Publications Ltd., 1981), vol. IX, p. 184.
[2] Ibid., vol. IX, p. 191.
 |
- Strindbergs funderingar kring ateism och vetenskap
- Sheikh-ul-Islam
- Grundandet av Abbasidkalifatet
- ʿAlī ibn Abī Ṭālibs mord i Kufa: historisk och teologisk analys
- Den islamiska kalendern
- Allahs namn och hur man använder dem i duaa
- Sunnah ‑ handlingar på Eid al‑Fitr
- Den första migrationen till Abessinien (Etiopien)
- Profetens ﷺ moder Aminas död
- Den islamiska kalenderns början
