Ladda ner som PDF

Sura al‑Munafiqun är den sextiotredje suran enligt den ‘uthmaniska ordningen i mushafen, och den är den hundraförsta suran enligt uppenbarelsens kronologi. Den uppenbarades efter sura al‑Hajj och före sura al‑Mujadilah. Det korrekta är att den uppenbarades under expeditionen mot Banu al‑Mustaliq och före sura al‑Ahzab. I Jami‘ at‑Tirmidhi återges från Muhammad ibn Ka‘b al‑Qurazi att den uppenbarades under Tabuk‑expeditionen, och där återges även från Sufyan att det var under Banu al‑Mustaliq. Expeditionen mot Banu al‑Mustaliq ägde rum år fem, medan Tabuk var år nio. Maghazi‑ och sirah‑lärda, liksom Ibn al‑‘Arabi och Ibn Kathir, ansåg att den uppenbarades under Banu al‑Mustaliq. Ibn ‘Ashur sade: ”Detta är det tydligaste, eftersom ‘Abdullah ibn Ubayy ibn Saluls ord: {När vi återvänder till Medina kommer den ädlare att fördriva den ringare} (63:8) passar den tid då hycklarna ännu inte hade förlorat sin ställning. Deras inflytande minskade dag för dag, och Tabuk‑expeditionen var i slutet av profetskapet, då hycklarnas makt hade försvagats.” Suran är medinensisk enligt samstämmighet. Antalet verser är elva.

Dess namn

Denna sura har i hadith‑ och tafsir‑litteraturen kallats Surat al‑Munafiqin, eftersom den beskriver hycklarnas tillstånd och egenskaper. Detta namn förekommer i hadithen från Zayd ibn Arqam hos at‑Tirmidhi: ”När morgonen kom reciterade Allahs Sändebud sura al‑Munafiqin.”

Al‑Tabarani återger i al‑Mu‘jam al‑Awsat från Abu Hurayrah att han sade: ”Allahs Sändebud brukade recitera sura al‑Jumu‘ah i den första rak‘ah av fredagsbönen, för att uppmana de troende, och i den andra sura al‑Munafiqin, för att tillrättavisa hycklarna.”

I Sahih al‑al-Bukhari och i flera tafsirverk förekommer namnet Surat al‑Munafiqun baserat på surans inledande ord: {När hycklarna kommer till dig…} (63:1) Namnet finns även i många nordafrikanska och österländska mushaf‑traditioner.

Uppenbarelse orsak

Uppenbarelseorsaken är vad som återberättats från Zayd ibn Arqam: ”Vi var på en expedition, och en man från muhajirun slog en man från juhan‑stammen, som var allierad med ansar. Juhaniten ropade: ’O ansar!’ och muhajiren ropade: ’O muhajirun!’ Profeten hörde detta och sade: ’Vad är detta för rop från jahiliyyah?’ De sade: ’En muhajir slog en ansari.’ Han sade: ’Lämna dessa jahiliyyah‑rop, för de är illaluktande.’

När ‘Abdullah ibn Ubayy hörde detta sade han: ”Har de verkligen gjort detta? Vid Allah, {När vi återvänder till Medina kommer den ädlare att fördriva den ringare} (63:8).” Och han sade: {Ge inte till dem som är hos Allahs Sändebud, så att de skingras} (63:7).

Zayd sade: ”Jag hörde detta och berättade det för min farbror, som berättade det för Profeten. Profeten kallade på mig och jag berättade vad jag hört. Han kallade då på ‘Abdullah ibn Ubayy och hans följeslagare, och de svor att de inte sagt det. Profeten trodde dem och ansåg mig ljuga. Detta drabbade mig hårt som inget tidigare. Min farbror sade: ’Det enda du ville var att Allahs Sändebud skulle anse dig lögnare.’ När morgonen kom reciterade Profeten sura al‑Munafiqin och sade till mig: ’Allah har bekräftat dig.’”

Relation till föregående sura

Denna sura kommer efter sura al‑Jumu‘ah, där de troende nämns, eftersom al‑Munafiqun beskriver hycklarna — de troendes fiender. Sa‘id ibn Mansur och al‑Tabarani återger med god kedja från Abu Hurayrah att Profeten brukade recitera al‑Jumu‘ah i första rak‘ah av fredagsbönen och al‑Munafiqun i den andra.

Abu Hayyan sade: ”Eftersom orsaken till att folk lämnade khutban ibland kom från hycklarna, och många troende följde dem på grund av glädjen över karavanen som kom med mat under hungersnöd, nämndes hycklarna och deras avsky mot de troende. Deras fula handlingar följdes av deras fula ord.”

Suran syften (Maqasid)

Sura al‑Munafiqun innehåller flera centrala syften:

1. Att avslöja hycklarnas falska anspråk på tro

De ljuger i sina påståenden och i sina eder. I verkligheten är de otrogna som avleder från Allahs väg. De trodde, sedan förnekade de, och de insisterar på sin otro. Allah har förseglat deras hjärtan.

2. Att klargöra att deras yttre motsäger deras inre

Deras kroppar imponerar, och man kan tro att de är modiga och uppriktiga, men i verkligheten är de fega och rädda för varje rop, som om det riktas mot dem.

3. Att varna för att de är den verkliga fienden

Suran varnar Profeten för dem. De bryr sig inte om varningar om sitt hyckleri. När de uppmanas: {Kom så att Allahs Sändebud ber om förlåtelse för er} vänder de sina huvuden och visar högmod.

4. Att klargöra att Allah inte kommer att förlåta deras hyckleri

Oavsett om Profeten ber för dem eller inte. De är de som sade: {Ge inte till dem som är hos Allahs Sändebud…} (63:7) och de som sade: {När vi återvänder till Medina kommer den ädlare att fördriva den ringare} (63:8).

5. Att avsluta med en varning till de troende

De troende förbjuds att låta rikedomar och barn distrahera dem från Allahs åminnelse. De uppmanas att ge av det Allah skänkt dem innan döden kommer och de ångrar att de inte handlade i tid.

Sammanfattande syfte

Suran varnar för allt som skadar tron i det inre, och skrämmer för allt som skadar islam i det yttre — särskilt motsägelsen mellan ord och handling. Detta är hyckleri i allmän mening, och det kan leda till fullständigt hyckleri som för en människa ut ur religionen och ned i fördärvet.

KORANEN & SUNNAH