The Prophet’s (s) prayer described
av Shaikh Muhammad Nāsir-ud-Dīn al-Albānī
Del 1 av 10 – Del 2 av 10
Del 3 av 10 – Del 4 av 10
Del 5 av 10 – Del 6 av 10
Del 7 av 10 – Del 8 av 10
Del 9 av 10 – Del 10 av 10
Att räta ut sig efter rukūʿ och vad man säger då
Efter rukūʿ brukade han ﷺ räta ut sin rygg och säga:
”Samiʿa Allāhu li-man ḥamidah” ”Allāh lyssnar på den som prisar Honom.”
(Bukhārī och Muslim) Han beordrade ”den som bad felaktigt” att göra detsamma: ”Ingen människas bön är fullkomlig förrän… han har sagt takbīr… sedan utfört rukūʿ… och sedan sagt ’Allāh lyssnar på den som prisar Honom’ tills han står rakt.” (Abū Dāwūd och Ḥākim, som klassade den som sahīh; al-Dhahabī instämde)
När han lyfte sitt huvud brukade han stå rakt tills varje ryggkota återtagit sin plats. (Bukhārī och Abū Dāwūd)
Sedan brukade han säga, under det att han stod:
”Rabbanā wa laka al-ḥamd” ”Vår Herre, och till Dig hör all lovprisning.”
(Bukhārī och Ahmad)
Han beordrade alla muslimer – vare sig de ber bakom en imām eller ensamma – att göra på detta sätt, genom att säga: ”Be som ni har sett mig be.” (Bukhārī och Ahmad)
Han brukade också säga: ”Imāmen finns där för att följas… när han har sagt ’Allāh lyssnar på den som prisar Honom’, säg då: ’[O Allāh!] Vår Herre, och till Dig hör all lovprisning’ – Allāh kommer att lyssna på er, ty Allāh har sannerligen sagt genom Sin Profets tunga att Allāh lyssnar på den som prisar Honom.” (Muslim, Abū ʿAwānah, Ahmad och Abū Dāwūd)⁹¹
Han sade i en annan hadīth: ”…ty den vars uttalande sammanfaller med änglarnas får sina tidigare synder förlåtna.” (Bukhārī och Muslim; Tirmidhī klassade den som sahīh)
Han brukade lyfta händerna när han rätade upp sig, på det sätt som beskrivits under ”Öppningstakbīren”. (Bukhārī och Muslim)
Adhkār under det upprätta stående efter rukūʿ
Under det upprätta stående brukade han säga en av följande:
1. ”Rabbanā wa laka al-ḥamd” ”Vår Herre, och till Dig hör all lovprisning.” (Bukhārī och Muslim)
2. ”Rabbanā laka al-ḥamd” ”Vår Herre, till Dig hör all lovprisning.” (Bukhārī och Muslim)
Ibland brukade han dessförinnan lägga till:
3. ”Allāhumma…” ”O Allāh!…” (Bukhārī och Ahmad. Ibn al-Qayyim (rahimahu Allāh) begick ett misstag här när han förnekade att man kunde kombinera ”O Allāh” med ”och”, trots att detta förekommer i Sahīh al-Bukhārī m.fl.) Profeten ﷺ beordrade att man skulle göra detta när han sade: ”När imāmen säger ’Allāh lyssnar på den som prisar Honom’, säg då: ’O Allāh! Vår Herre, till Dig hör all lovprisning’ – ty den vars uttalande sammanfaller med änglarnas får sina tidigare synder förlåtna.” (Bukhārī och Muslim; Tirmidhī klassade den som sahīh)
Ibland lade han till antingen:
4. ”Milʾa al-samāwāti, wa milʾa al-arḍi, wa milʾa mā shiʾta min shayʾin baʿd” ”…fylla himlarna, fylla jorden och fylla vad helst Du önskar utöver det.” (Muslim och Abū ʿAwānah)
eller:
5. ”Milʾa al-samāwāti, wa [milʾa] al-arḍi, wa mā baynahumā, wa milʾa mā shiʾta min shayʾin baʿd” ”…fylla himlarna, [fylla] jorden, det som finns däremellan och fylla vad helst annat Du önskar.” (Muslim och Abū ʿAwānah)
Ibland brukade han tillägga:
6. ”Ahla al-thanāʾi wa al-majdi, lā māniʿa li-mā aʿṭayta, wa lā muʿṭiya li-mā manaʿta, wa lā yanfaʿu dhā al-jaddi minka al-jadd.”
”Herre av Ära och Majestät! Ingen kan undanhålla det Du ger, och ingen kan ge det Du undanhåller, och den rike kan inte gagnas av sin rikedom inför Dig.”
(Jadd avser rikedom, mäktighet och makt – den som äger rikedomar, söner eller makt i denna värld kommer inte att ha nytta av detta inför Allāh; hans ägodelar kan inte rädda honom. Endast rättfärdiga gärningar kan gagna och rädda.)
Ibland var tillägget:
7. ”Milʾa al-samāwāti, wa milʾa al-arḍi, wa mā baynahumā, wa milʾa mā shiʾta min shayʾin baʿd, ahla al-thanāʾi wa al-majdi, aḥaqqu mā qāla al-ʿabd, wa kullunā laka ʿabd. [Allāhumma] lā māniʿa li-mā aʿṭayta, [wa lā muʿṭiya li-mā manaʿta,] wa lā yanfaʿu dhā al-jaddi minka al-jadd.”
”Fylla himlarna, fylla jorden, det som finns däremellan och fylla vad helst annat Du önskar. Herre av Ära och Majestät! Det sannaste en tjänare har sagt – och vi är alla Dina tjänare – [O Allāh!] ingen kan undanhålla det Du ger, [och ingen kan ge det Du undanhåller,] och den rike kan inte gagnas av sin rikedom inför Dig.”
Ibland sade han under nattbönen:
8. ”Li-Rabbī al-ḥamd, li-Rabbī al-ḥamd” ”Till min Herre hör all lovprisning, till min Herre hör all lovprisning.”
Han upprepade detta tills han hade stått lika länge som han hade befunnit sig i rukūʿ – vilket var nästan lika länge som han hade stått och reciterat al-Baqarah. (Muslim, Abū ʿAwānah och Abū Dāwūd)
9. ”Rabbanā wa laka al-ḥamdu, ḥamdan kathīran ṭayyiban mubārakan fīhi [mubārakan ʿalayhi, kamā yuḥibbu Rabbanā wa yarḍā]”
”Vår Herre, och till Dig hör all lovprisning – riklig, ren och välsignad i sig själv [välsignad över sig, såsom vår Herre älskar och är nöjd med].”
(Abū Dāwūd och Nasāʾī med en sahīh isnād)
En man som bad bakom honom ﷺ sade detta efter att Profeten ﷺ hade lyft sitt huvud från rukūʿ och sagt ”Allāh lyssnar på den som prisar Honom.” När Profeten ﷺ hade avslutat bönen sade han: ”Vem var det som talade nyss?” Mannen svarade: ”Det var jag, o Allāhs sändebud.” Profeten ﷺ sade: ”Jag såg mer än trettio änglar som tävlade om att vara först med att skriva ned det.” (Mālik, Bukhārī och Abū Dāwūd)
Att stå länge och skyldigheten att vara avslappnad
Profeten ﷺ brukade stå lika länge som han hade befunnit sig i rukūʿ, som nämnts tidigare. ”Han stod ibland så länge att man sade till sig själv: ’Han har glömt'” – av den enkla anledningen att han stod så länge. (Bukhārī, Muslim och Ahmad)
Han brukade instruera de bedjande att vara avslappnade, när han sade till ”den som bad felaktigt”: ”…res sedan ditt huvud tills du står rakt [och varje ben har kommit på plats].” I en annan version: ”När du reser dig, räta då upp din ryggrad och res ditt huvud tills benen lägger sig på plats.” (Bukhārī och Muslim (den första sekvensen); al-Dārimī, Ḥākim, al-Shāfiʿī och Ahmad. Med ”ben” avses här ryggraden.)
OBS! Innebörden av denna hadīth är klar och tydlig – nämligen att man ska stå avslappnat. Vissa har använt denna hadīth som bevis för att man ska placera höger hand på vänster i detta stående, men detta är ett ogrundat påstående. Jag hyser inget tvivel om att det är bidʿah och vilseledning att placera höger hand på vänster i denna ställning, eftersom detta inte omnämns i någon enda hadīth om bönen – trots deras stora antal. Om denna sed hade någon grund i Sunna skulle åtminstone en hadīth ha nått oss om det. Ingen av de tidiga muslimerna (salaf) praktiserade det, och inte en enda ledande hadīth-lärd har nämnt det, vad jag känner till. Det är därför bevisat att det inte tillhör sunna att placera händerna på bröstet efter att man rest sig från rukūʿ.
Han påminde också ”den som bad felaktigt” om att ingens bön är fullkomlig förrän han gör detta, och brukade säga: ”Allāh, den Mäktigaste, ser inte på bönen hos den som inte sträcker ut sin rygg mellan rukūʿ och sujūd.” (Ahmad och Ṭabarānī med en sahīh isnād)
Fotnoter
91. (Fotnoten finns i originaltexten men har inte inkluderats i den tillhandahållna källtexten.)
Del 1 av 10 – Del 2 av 10
Del 3 av 10 – Del 4 av 10
Del 5 av 10 – Del 6 av 10
Del 7 av 10 – Del 8 av 10
Del 9 av 10 – Del 10 av 10